När sällskapsfåglar lägger ägg utan möjlighet till befruktning

En honfågel behöver inte ha träffat en hanfågel för att kunna lägga ägg. Äggen är då obefruktade. Hos vissa sällskapsfåglar kan äggläggningen bli återkommande eller nästan kontinuerlig, vilket kan innebära en betydande belastning på kroppen.

Problemet är särskilt vanligt hos bland annat nymfkakaduor, undulater och dvärgpapegojor, men kan förekomma hos många olika fågelarter.

Varför börjar en fågel lägga ägg fast de inte har en partner?

I naturen styrs fortplantningen av flera olika faktorer. När ljus, temperatur, tillgång på mat, partner och lämplig boplats signalerar att förhållandena är gynnsamma aktiveras fågelns reproduktionssystem.

I hemmiljö kan vi oavsiktligt skapa såddana förhållanden under en stor del av året.

För mycket dagsljus

En av de vanligaste orsakerna är för lång dag och för kort natt.

Det är inte bara solljus som räknas. Även vanlig rumsbelysning, TV och annan belysning på kvällen kan göra att fågelns kropp uppfattar dagen som mycket lång.

En fågel som till exempel vaknar klockan 07 och vistas i ett upplyst rum till klockan 22 får omkring 15 timmars "dag".

Vid problem med återkommande äggläggning rekommenderas ofta att dagen begränsas till cirka 8 timmar ljus och 16 timmar sammanhängande mörker och vila under en period.

Mörkerperioden bör vara lugn och så ostörd som möjligt.

Fågeln kan uppfatta sin ägare som sin partner

Detta är mycket vanligt hos tama och särskilt handuppfödda fåglar.

En fågel kan utveckla en mycket stark anknytning till en människa och uppfatta personen som sin partner. När fågeln blir könsmogen kan vanlig social kontakt då få en sexuell betydelse.

Särskilt stimulerande kan vara:

• att klappa eller stryka fågeln över ryggen

• att klappa under vingarna

• att röra buk och området kring bäckenet

• att hålla fågeln tätt intill kroppen under längre stunder

• mycket intensiv fysisk kontakt

• att mata fågeln från munnen eller handen på ett sätt som liknar partnerns uppvaktning

Klappa därför i första hand fågeln på huvud och hals och undvik att stryka över resten av kroppen.

Fågeln ska naturligtvis fortfarande få social kontakt, aktivering och uppmärksamhet. Målet är inte att isolera fågeln utan att minska den typ av kontakt som kan uppfattas som parningsbeteende.

Leksaker kan bli en "partner"

En fågel kan även välja en leksak eller ett annat föremål som partner.

Det kan exempelvis vara:

• en spegel

• en särskild leksak

• ett mjukisdjur

• en matskål

• en pinne

• ett annat föremål som fågeln matar, uppvaktar eller försöker para sig med

Om fågeln är mycket fixerad vid ett sådant föremål bör det normalt tas bort.

Andra fåglar kan stimulera fortplantningsbeteendet

En hanfågel behöver inte bo i samma bur för att stimulera en hona.

Ibland kan det räcka att hon:

• ser en annan fågel

• hör en annan fågel

• kommunicerar med en fågel i en närliggande bur

Även en fågel av samma kön kan i vissa situationer få rollen som partner.

Undvik sådant som liknar en boplats

Många fåglar söker mörka, skyddade utrymmen när de är reproduktivt aktiva.

Exempel är:

• holkar

• tält och sovkojor

• kartonger

• lådor

• skåp

• hyllor

• under soffor eller möbler

• bakom kuddar

• mörka hörn

• stora matskålar där fågeln kan krypa ner

Fågeln bör inte ha tillgång till sådana platser om man försöker bryta en period av äggläggning.

Material som fågeln intensivt använder för att bygga bo kan också behöva tas bort.

Mycket och energirik mat kan stimulera äggläggning

I naturen är riklig tillgång på föda en viktig signal om att det är en bra tid att föda upp ungar.

En fågel som året runt har obegränsad tillgång till mycket energirik mat kan därför få ytterligare stimulans till reproduktion.

Det gäller särskilt en kost med stora mängder:

• feta fröer

• solrosfrön

• nötter

• energirika godsaker

• annan mycket kaloririk föda

Det betyder inte att fågeln ska svältas eller få för lite mat. Fodret ska vara välbalanserat och anpassat till arten, men mycket energirika livsmedel bör inte erbjudas obegränsat.

Övervikt kan dessutom öka risken för komplikationer vid äggläggning.

Temperatur och ett ständigt "vårklimat"

Hos vilda fåglar påverkas häckningsperioden bland annat av:

• dagslängd

• temperatur

• luftfuktighet

• tillgång på mat

Inomhus lever många sällskapsfåglar året runt i jämn värme, med lång belysningstid och ständig tillgång till mat.

För fågelns hormonsystem kan detta i praktiken motsvara ständig vår och häckningssäsong.

En mycket stabil miljö kan också spela in

En trygg och stabil miljö är naturligtvis bra för en sällskapsfågel.

Men för en fågel med kronisk äggläggning kan kombinationen av:

trygg boplats + rikligt med mat + lång dag + värme + upplevd partner

bli mycket stark reproduktiv stimulans.

I vissa fall kan därför en enkel förändring av miljön hjälpa, exempelvis att flytta buren till en annan plats eller göra mindre förändringar i inredningen.

Ta inte alltid bort äggen direkt

Det kan kännas naturligt att kasta ett obefruktat ägg direkt, men hos vissa fåglar kan detta få motsatt effekt.

Fågelns kropp försöker skapa en kull med ett visst antal ägg. Om äggen hela tiden försvinner kan hon därför fortsätta lägga nya.

Hos en fågel med återkommande äggläggning kan man därför ibland låta äggen ligga kvar tills fågeln själv tappar intresset.

Vid behov kan riktiga ägg även ersättas med konstgjorda ägg.

När fågeln slutar ruva och tappar intresset kan äggen tas bort.

Vissa fåglar är mer benägna än andra

Det finns både art- och individskillnader.

Kronisk eller överdriven äggläggning ses särskilt ofta hos exempelvis:

• nymfkakaduor

• undulater

• dvärgpapegojor

Vissa individer verkar också ha en tydligare genetisk eller hormonell benägenhet att fortsätta lägga ägg.

Det innebär att två fåglar som lever under nästan identiska förhållanden kan reagera helt olika.

Kalciumbrist orsakar inte i sig äggläggningen

Kalcium behövs för att bilda äggskal och fågeln använder stora mängder kalcium vid upprepad äggproduktion.

Brist på kalcium är däremot normalt inte den ursprungliga signalen som får fågeln att börja lägga ägg.

Problemet är att en fågel som fortsätter lägga många ägg kan tömma kroppens kalciumreserver. Risken ökar då för bland annat:

• tunna eller dåligt mineraliserade äggskal

• muskelsvaghet

• hypokalcemi

• värpnöd

• skelettpåverkan och i allvarliga fall frakturer

En korrekt sammansatt kost är därför mycket viktig.

Kalciumtillskott ska dock inte ersätta åtgärder mot själva orsaken till den kroniska äggläggningen.

Varför bör kronisk äggläggning tas på allvar?

Att lägga ett enstaka ägg behöver inte innebära något sjukligt.

Upprepade kullar eller kontinuerlig äggläggning kan däremot bli en betydande fysisk belastning och kan öka risken för bland annat:

• kalciumbrist

• värpnöd

• ägg som fastnar i äggledaren

• ägguleinflammation i kroppshålan

• framfall av kloak eller äggledare

• allmän svaghet och utmattning

Vad kan du som djurägare göra?

Vid återkommande äggläggning bör flera åtgärder göras samtidigt:

1. Förkorta dagen, ofta till omkring 8 timmar ljus per dygn under en period.

2. Ge fågeln lång, sammanhängande och ostörd nattvila.

3. Ta bort holkar, tält, kartonger och andra tänkbara boplatser.

4. Undvik att fågeln kryper in i mörka skåp, under möbler och liknande.

5. Klappa endast på huvud och hals – undvik rygg, buk och området under vingarna.

6. Minska annan fysisk kontakt som fågeln tydligt uppfattar sexuellt.

7. Ta bort leksaker eller föremål som fågeln behandlar som en partner.

8. Se över kontakten med andra fåglar om den tydligt stimulerar häckningsbeteende.

9. Ge en välbalanserad kost och undvik obegränsad tillgång till mycket energirika fröer, nötter och godsaker.

10. Ta inte automatiskt bort varje nytt ägg omedelbart. Diskutera med veterinär hur äggen bör hanteras.

11. Ge rikligt med annan aktivering, födosök, träning och social kontakt som inte är sexuellt stimulerande.

Ofta krävs en kombination av flera av dessa förändringar innan hormonaktiviteten minskar.

När bör veterinär kontaktas?

Kontakta veterinär om fågeln fortsätter lägga upprepade kullar trots miljöförändringar.

Veterinär bör kontaktas omgående om fågeln:

• sitter på burbotten

• är svag eller tydligt trött

• krystar utan att få ut något ägg

• får svårt att sitta på pinnen

• får svullen buk

• får mycket stora eller onormala avföringar

• får blod från kloaken

• andas tungt eller har tydliga stjärtrörelser vid andningen

• plötsligt slutar lägga mitt under en pågående äggserie och samtidigt verkar påverkad

Det kan vara tecken på värpnöd eller annan reproduktionssjukdom, vilket kan bli akut.

Om miljöåtgärder inte räcker

Hos vissa fåglar fortsätter äggläggningen trots att ljus, utfodring, boplats och beteendemässiga stimuli har korrigerats.

Veterinären kan då behöva undersöka fågeln och bedöma bland annat näringsstatus och reproduktionsorganen. I vissa fall kan hormonell behandling användas för att tillfälligt dämpa reproduktionsaktiviteten.

Mer ovanligt kan bakomliggande sjukdom i äggstock eller äggledare bidra till onormal reproduktionsaktivitet.

Det viktigaste är därför att inte bara försöka ersätta det kalcium som förbrukas, utan att samtidigt minska de signaler som får fågelns kropp att tro att det är dags att häcka.