Glykol

 

Glykolförgiftning 

Förgiftningar hos hund & katt SLU

Glykol används t.ex. som antifrysmedel i kylarvätskor för bilar samt i värmeväxlingssystem, det är inte helt ovanligt att hundar och katter får i sig glykol när de slickar på ett läckande element eller från en läckande bil. Det är glykolens söta smak som gör den så attraktiv för hunden, katter kan även slicka i sig glykol när de trampat i det av misstag och försöker tvätta sig rena.

Förvara inte glykolflaskor i det utrymme där ditt djur färdas! Glykol är livsfarligt att förtära och kan ge allvarliga njurskador som leder till döden.

Symptom: De första tecknen på förgiftning är ökad törst och urinering samt vinglighet. Njurfunktionen försämras och njurarna kan även helt sluta att fungera. Det kan vara svårt att veta om ditt djur har fått i sig glykol eftersom symptomen liknar vilken njurskada som helst. Diagnos kan ställas med hjälp av blod- och urinprover.

Kontakta alltid djursjukhuset omedelbart om du misstänker att ditt djur fått i sig glykol oavsett hur liten mängd det är! Om behandling sätts in snabbt (inom timmar från intaget) kan njursvikt förhindras.

Glykol

Glykol är mycket giftigt för hundar, även i liten mängd. Kylarvätska och spolarvätska är exempel på vätskor som innehåller glykol. Glykol är väldigt sött och hundar brukar tycka att det är gott att slicka i sig. Glykolförgiftning kan framför allt ge hunden allvarliga njurskador, obotliga skador kan uppkomma innan symtom ses men det kan även leda till döden. Kontakta veterinär akut vid misstanke om glykolförgiftning då behandling måste sättas in snabbt.

Symtom

De första tecknen på förgiftning visar sig från 30 minuter till 12 timmar efter att hunden fått i sig glykolen. Symptomen är illamående, kräkningar, kraftigt ökad törst och vinglighet. Ibland beskriver hundägare det som att hunden verkar berusad.

Glykol är livsfarligt för hundar

 

Etylenglykol examensarbeteToxiska ämnen för hund - råttgift och etylenglykol
Toxic Substances for Dogs – Rat poison and Ethylene glycol
Ellinor Runesvärd

Etylenglykol (EG) är en färglös, luktfri och tjockflytande vätska med söt smak som finns i kylarvätska. Den används även som prekursor till industriella polymerer (Sherk et al., 2013; Nationalencyklopedin, n.d.). EG oxideras i organismen till bland annat oxalsyra som är njurtoxiskt (Nationalencyklopedin, n.d.). EG är inte bara njurtoxiskt utan associeras även med irreversibel skada i lever, kardiovaskulära systemet och CNS (Marshall & Doty, 1990; Doty et al., 2006). Den lägsta dödliga dosen för hundar är 4,4-6,6 ml/kg kroppsvikt och det är oftast akut njursvikt som orsakar dödsfallen (Sherk et al., 2013). EG absorberas snabbt från GI-kanalen och blodnivåerna når sin topp inom en till fyra timmar efter exponering (Luiz & Heseltine, 2008). EG har en halveringstid på 3,4 timmar (Sherk et al., 2013).
För människor har EG rapporterats smaka sött men för djur är dess kemosensoriska egenskaper okända. Marshall & Doty (1990) har undersökt hundars reaktion på smaken av EG, propylenglykol (PG) och EG-baserade kylarvätskor. De gjorde två experiment. I det första presenterades hundarna för en kylarvätska innehållande 50 % EG i fem minuter. Endast 9 % smakade på lösningen efter att de luktat på den. I andra försöket presenterades hundarna för vatten och vattenlösningar med 50 % kylarvätska, 20 % sackaros, 50 % EG och 50 % PG i 14 minuter. Denna gång undersöktes även reaktionerna då hundarna var fråntagna mat och vatten. De utsattes för svält och törst i 19 respektive 29 timmar. Det var flest hundar som smakade på sackaroslösningen medan kylarvätska, EG och PG var minst populära. När hundarna varit utsatta för svält och törst i 29 timmar var det inga slickningar riktade mot kylarvätskan. Marshall & Doty (1990) fick fram att hundar har preferensordningen sackaros > vatten > EG > kylarvätska = PG. Baserat på upptäckterna menar de att vanligen använda kylarvätskor inte är speciellt attraktiva för hundar. Däremot visades att vissa hundar under lämpliga bristförhållanden ansåg lösningar innehållande 50 % EG vara tillräckligt aptitliga för att inta toxiska mängder. Forskarna nämner även att det kortsiktiga testet inte går att jämföra med situationer där en hund är fast i ett garage eller i en källare där kylarvätska kan finnas. Eftersom de i sådana situationer kan bli uttråkade eller arga och därmed öka benägenheten att utforska eller inta nya substanser.
Doty & Marshall (2006) tillsammans med Dziewit tar upp att det vanligen rapporteras om att EG har en attraktiv och söt smak för djur men att det experimentella stödet för detta påstående är bristande. Precis som i Doty och Marshalls tidigare studie (1990) var benägenheten för hundarna att slicka i sig en lösning med 50 % EG påtagligt lägre än benägenheten att slicka i sig vatten. Så var även fallet när hundarna var fråntagna både mat och vatten.

Verkningsmekanism
Alkoholdehydrogenas och aldehyddehydrogenas metaboliserar EG. Då bildas de toxiska metaboliterna glykolsyra och oxalsyra. Glykolsyra är huvudorsaken till den metaboliska acidosen som kan uppkomma vid förgiftning. Kalcium och oxalsyra bildar tillsammans kaciumoxalat vilket leder till hypokalcemi. Kalciumoxalatet fälls ut i proximala tubuli i njuren och orsakar nekroser (Fass Vet, 2014).
Symptom
Symptomen kan delas in i tre typiska stadier, dock kan ordningsföljd och uppkomst variera. Det första stadiet uppkommer 30 minuter till 12 timmar efter intag och karakteriseras huvudsakligen av centralnervösa symptom. Symptom som brukar ses är depression, sämre koordination, ataxi och ökad andningsfrekvens. Hos hundar kan även polydipsi, diures och dehydrering ses. Symptomen som ses i första stadiet uppkommer när intakt glykol passerar blod-hjärn-barriären. Kräkningar är vanligt, troligen som en direkt påverkan av EG på magslemhinnan (Luiz & Heseltine, 2008). Efter den inledande försämringen i CNS ser djuren ut att kliniskt förbättras för att sedan snabbt förvärras. Andra stadiet förekommer 12-24 timmar efter intag och karakteriseras av hjärt- och lungsymptom såsom takypné och takykardi. Detta kan troligen förklaras som en effekt av allvarlig metabolisk acidos. Tredje och sista stadiet utvecklas 24-72 timmar efter intag och karakteriseras av akut, oligurisk njursvikt med associerade symptom nämligen anorexi, kräkning, salivering, orala ulcerationer och andra tecken på uremi. De som befinner sig i tredje stadiet har en dålig prognos (Luiz & Heseltine, 2008; Sherk et al., 2013). Huvuddelen av de kliniska symptomen i andra och tredje stadiet är orsakade av de metaboliter som bildas när EG metaboliseras (Sherk et al., 2013).
Behandling
Snabb diagnos och behandling av etylenglykolförgiftning är avgörande för en lyckad behandling. Kräkmedel bör ges om inga symptom observeras och exponeringen inträffat mindre än fyra timmar tidigare. Aktivt kol och laxermedel kan ges även om etylenglykol inte absorberas avsevärt mycket av aktivt kol (Luiz & Heseltine, 2008). Som antidoter administreras etanol eller 4-metylpyrazol (fomepizol) intravenöst till hund. Ometaboliserat EG utsöndras i urinen och antidoterna verkar därför genom att förhindra denna metabolisering. Fomepizol agerar som en kompetitiv inhibitor till alkoholdehydrogenas vilket är ansvarigt enzym för omvandlig av EG till toxiska metaboliter. Etanol har en högre affinitet för alkoholdehydrogenas än EG och tävlar på så sätt om bindningsplatser. Bildning av de toxiska EG-metaboliterna förhindras alltså vid behandling med någon av dessa substanser (Luiz & Heseltine, 2008; Sherk, et al., 2013; fassvet, 2014). Natriumkarbonat kan ges för att balansera upp den metaboliska acidosen som kan utvecklas vid EG-förgiftning. Patienter som visar på oligurisk njursvikt har en dålig prognos medan de som kommer in och behandlas med fomepizole inom åtta timmar efter intag har en bättre prognos. Om inte fomepizole finns tillgängligt brukar etanol användas. Etanol förvärrar dock depressionen och uttorkningen hos patienter med njursvikt (Luiz & Heseltine, 2008). I laboratorier är det möjligt att hos hundar mäta glykolnivåerna i serum 3-60 dagar efter exponering (Luiz & Heseltine, 2008).

Studierna av Marshall & Doty (1990) och Doty med flera (2006) visar att hundar oftast inte föredrar lösningar innehållande EG. Viljan för hundar att inta lösningar ökade med minskande koncentration kylarvätska och ifrågasätter alltså den allmänna tron om att hundar föredrar kylarvätska framför andra vätskor (Doty et al, 2006). Förgiftningsfall förekommerdock trots detta. Det kan bero på att miljön i en planerad studie skiljer sig från verkligheten och att det därför är svårt att få en bra jämförelse. Situationer där hundar är instängda i till exempel ett garage kan göra att de blir uttråkade och därmed får en ökad benägenhet att utsätta sig för nya ämnen. Om det då finns EG i rummet är risken stor för intag av hunden vilket kan vara en förklaring till att förgiftningsfall förekommer (Marshall & Doty, 1990; Doty et al., 2006). Det är troligen oftast hundars nyfikenhet som leder till intag av EG och eftersom endast en liten dos behövs för att djuret ska bli sjukt (Sherk et al., 2013) krävs det inte mycket mer än så. Andra faktorer som kan påverka hundars benägenhet att inta EG är ålder, ras, kön, temperament, sinnenas känslighet, miljöfaktorer och sociala faktorer (Doty et al., 2006).
Vad är farligast för hunden att få i sig, AR eller EG? Om man ser till vilken dos som krävs verkar EG vara giftigast. Det tar dessutom längre tid innan hunden påverkas vid en AR-förgiftning eftersom de redan befintliga aktiva koagulationsfaktorerna måste förbrukas först (Luiz & Heseltine, 2008). Däremot är det möjligt att det kan vara försent när det hunnit gå så långt. Effekter av EG-förgiftning kan ses snabbare då EG endast behöver metaboliseras till sina toxiska metaboliter som sedan kan verka nästan direkt. Även EG i sig kan orsaka symptom redan efter 30 minuter (Luiz & Heseltine, 2008; Sherk et al., 2013). Sedan kan faktorer såsom åtkomlighet och därmed risken tas med i bedömningen av ämnenas giftighet.
Eftersom statistiken visar att förgiftningar fortfarande sker kan det tolkas som att allmänhetens medvetenhet om vilka ämnen i hemmet som kan vara potentiellt giftiga för våra husdjur behöver ökas. För att öka medvetenheten kan veterinärer anordna kurser för nyblivna hundägare där de lär ut vilka ämnen och produkter som är farliga för hundar. För att verkligen få en bild av allmänhetens kunskap om giftiga ämnen för hundar kan omfattande enkätundersökningar planeras och utföras.
Enligt statistiken från Agria har försäkringsfallen av förgiftning (inräknat symptom på förgiftning) hos hundar ökat mellan år 2010 och 2014. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att fler hundar utsätts för förgiftning år 2014. En orsak kan vara att råden när någon ringer in till djursjukhuset angående en förgiftad hund har ändrats. Att de oftare råds att komma in till djursjukhuset istället för att avvakta. Statistiken visar även att förgiftningar med EG har ökat lite medan AR-förgiftningarna verkar ligga på ungefär samma nivå hela tiden. Att det numera inte är tillåtet för privatpersoner att köpa råttgift kommer troligen att påverka antalet förgiftningsfall i framtiden.

Inkomna frågor till giftinformationscentralen har däremot minskat på senare år enligt deras samtalsstatistik. Huruvida det beror på att ägare har mer kunskap om förgiftningar idag eller att minskningen har uppkommit till följd av allmänhetens byte av informationskälla är oklart. Numera har troligen de flesta övergått till att leta information på webben istället för att ringa till giftinformationscentralen.
Det går att forska vidare på detta område precis som med mycket annat. Det vore fördelaktigt att ersätta det mycket giftiga ämnet EG i kylarvätskor med ett annat ofarligt ämne som har likvärdiga egenskaper. Kylarvätskor innehållande det mycket mindre skadliga ämnet PG skulle kunna användas istället. Nackdelen är att PG inte är likvärdigt EG i en kylarvätska på grund av dess sämre egenskaper. Därför används fortfarande EG trots dess höga giftighet. Marshall & Doty (1990) misslyckas med att konfirmera den allmänna tron om att kylarvätska är attraktivt för hundar. Det generellt låga intresset för kylarvätska hos hundar indikerar på att det skulle vara framgångsrikt att tillföra obehagligt smakande tillsatser i kylarvätskan. Om det inte går att hitta ett mindre skadligt ämne som är likvärdigt EG kan drickandet åtminstone elimineras hos några hundar vid användning av sådana tillsatser. Därmed vore det intressant med forskning på sådana möjliga tillsatser men även forskning på ämnen som är likvärdiga EG i kylarvätska.
Slutsats
Lägsta dödliga dos för EG är mycket låg och sjukdomsprocessen framskrider väldigt snabbt. Det kan jämföras med en långsam sjukdomsprocess och hög överlevnadsfrekvensen vid AR-förgiftning. Detta leder till slutsatsen att EG är farligast av dessa ämnen när det gäller hund. Däremot är det för hund större risk att förgiftas av AR (råttgift)  än att förgiftas av EG, vilket kan grundas på det högre antalet dokumenterade fall av AR-förgiftning.
Statistiken visar att förgiftningsfall hos försäkringsbolag har ökat de senaste åren vilket kan tolkas som att allmänhetens medvetenhet om potentiellt giftiga ämnen behöver ökas. Så länge förgiftningar fortfarande förekommer bör åtgärder sättas in för att minimera antalet förgiftningsfall i framtiden.